Förordning (2018:1181) om flygpassageraruppgifter i brottsbekämpningen

1 §  Denna förordning innehåller bestämmelser som kompletterar lagen (2018:1180) om flygpassageraruppgifter i brottsbekämpningen.

2 §  Uttryck som används i förordningen har samma innebörd som i lagen (2018:1180) om flygpassageraruppgifter i brottsbekämpningen.

3 §  Polismyndigheten, Säkerhetspolisen, Ekobrottsmyndigheten, Tullverket och Försvarsmakten är behöriga myndigheter enligt lagen (2018:1180) om flygpassageraruppgifter i brottsbekämpningen.

4 §  Lufttrafikföretag ska överföra PNR-uppgifter i enlighet med artikel 1 i kommissionens genomförandebeslut (EU) 2017/759 av den 28 april 2017 om gemensamma protokoll och dataformat som ska användas av lufttrafikföretag när PNR-uppgifter överförs till enheterna för passagerarinformation.

Vid tekniska problem får uppgifterna överföras på annat lämpligt sätt som säkerställer ett tillfredsställande skydd för uppgifterna.

5 §  Enheten för passagerarinformation ska fastställa och regelbundet se över de kriterier som avses i 3 kap. 5 § 2 lagen (2018:1180) om flygpassageraruppgifter i brottsbekämpningen i samarbete med de behöriga myndigheterna.

6 §  Tillgång till PNR-uppgifter som är behörighetsbegränsade enligt 3 kap. 11 § lagen (2018:1180) om flygpassageraruppgifter i brottsbekämpningen får endast ges till dataskyddsombudet för enheten för passagerarinformation och den som har ett behov av fullständiga uppgifter för att kunna utföra sina arbetsuppgifter. Behörigheten får bara utnyttjas när det i ett enskilt fall är absolut nödvändigt med tillgång till fullständiga uppgifter.

7 §  Polismyndigheten får meddela närmare föreskrifter om tillgång till PNR-information och andra personuppgifter som behandlas vid enheten för passagerarinformation.

8 §  Begränsningen i 2 kap. 20 § polisdatalagen (2010:361) gäller inte för överföring av PNR-information från enheten för passagerarinformation till behöriga mottagare.

9 §  Resultatet av en behandling av PNR-uppgifter får inte behandlas under längre tid än vad som behövs för att kunna informera behöriga mottagare om resultatet. Om ett sådant resultat inte behöver granskas vidare av en behörig mottagare, får resultatet ändå behandlas om syftet är att fortsättningsvis undvika motsvarande felaktiga träffar. Behandlingen av resultatet ska dock upphöra senast i samband med att PNR-uppgifterna ska förstöras enligt 3 kap. 9 § lagen (2018:1180) om flygpassageraruppgifter i brottsbekämpningen.

10 §  Behandlingen av PNR-information som har mottagits från andra medlemsstaters enheter för passagerarinformation ska upphöra så snart informationen inte längre behövs för överföring till behöriga myndigheter eller för återrapportering till den enhet för passagerarinformation som har överfört informationen.

11 §  Enheten för passagerarinformation ska bevara dokumentation om den behandling av PNR-uppgifter som görs vid enheten. Dokumentationen ska minst innehålla

• 1. uppgifter om vilka register eller andra uppgiftssamlingar och vilka på förhand fastställda kriterier som används vid enheten,
• 2. namn på och kontaktuppgifter till personer som har behörighet att behandla PNR-uppgifter och uppgifter om nivån på behörigheten,
• 3. begäran om att få ta del av PNR-information från en behörig myndighet, en enhet för passagerarinformation i en annan medlemsstat eller en myndighet som har utsetts som behörig i en annan medlemsstat, och
• 4. begäran om att få ta del av PNR-information från ett tredjeland och information om sådana överföringar.

12 §  Den personuppgiftsansvarige ska säkerställa att det förs loggar enligt 3 kap. 4 § brottsdataförordningen (2018:1202) över personuppgiftsbehandlingen vid enheten för passagerarinformation. Loggarna ska bevaras i fem år.

13 §  När enheten för passagerarinformation har överfört PNR-information till ett tredjeland utan förhandsmedgivande ska den utan dröjsmål informera den medlemsstat som har lämnat uppgifterna till enheten om överföringen.

14 §  Polismyndigheten får meddela närmare föreskrifter om villkor som begränsar möjligheten för tredjeland att använda PNR-information för andra syften än att förebygga, förhindra, upptäcka, utreda eller lagföra terroristbrottslighet eller annan allvarlig brottslighet.

15 §  Enheten för passagerarinformation ska informera dataskyddsombudet för enheten om

• 1. överföring av behörighetsbegränsade PNR-uppgifter efter tillstånd från Polismyndigheten, och
• 2. överföring av PNR-information från enheten för passagerarinformation till tredjeland.

16 §  Den personuppgiftsansvarige ska se till att dataskyddsombudet för enheten för passagerarinformation kan utföra sina uppgifter på ett effektivt och oberoende sätt genom att tillhandahålla nödvändiga resurser, ge tillgång till dokumentation om behandling av personuppgifter och medge åtkomst till personuppgifter som behandlas. Den personuppgiftsansvarige ska också se till att dataskyddsombudet ges möjlighet att upprätthålla sin sakkunskap.

17 §  Om Polismyndigheten har lämnat tillstånd till överföring av behörighetsbegränsade PNR-uppgifter ska dataskyddsombudet för enheten för passagerarinformation göra en utvärdering av överföringen i efterhand.

Dataskyddsombudet ska även göra en utvärdering i efterhand av varje överföring till tredjeland som skett utan förhandsmedgivande från den medlemsstat som har lämnat uppgifterna till enheten för passagerarinformation.

18 §  En behörig myndighet som vill ta del av PNR-information som behandlas vid en enhet för passagerarinformation i en annan medlemsstat ska lämna in en motiverad begäran till enheten för passagerarinformation vid Polismyndigheten för vidareöverföring till den andra medlemsstatens enhet.

19 §  Endast om det i ett enskilt brådskande fall är absolut nödvändigt får en behörig myndighet vända sig direkt till enheten för passagerarinformation i en annan medlemsstat med en begäran om att ta del av PNR-information som behandlas vid den enheten. Om en behörig myndighet har framställt en sådan begäran ska en kopia av begäran överföras till enheten för passagerarinformation vid Polismyndigheten.

20 §  När det i ett enskilt fall är nödvändigt för att avvärja en specifik och faktisk fara med anknytning till terroristbrottslighet eller annan allvarlig brottslighet, får enheten för passagerarinformation begära att en motsvarande enhet i en annan medlemsstat ska inhämta PNR-uppgifter från lufttrafikföretag vid andra tidpunkter än de som anges i 2 kap. 2 § lagen (2018:1180) om flygpassageraruppgifter i brottsbekämpningen, för vidareöverföring till enheten.

21 §  Ett beslut om sanktionsavgift för lufttrafikföretag ska delges den som avgiften ska tas ut av.

22 §  Om betalningsansvaret har upphävts genom ett beslut som fått laga kraft, ska sanktionsavgiften betalas tillbaka. För sanktionsavgift som betalas tillbaka betalas även ränta enligt 5 § räntelagen (1975:635) för tiden från den dag då avgiften betalades till och med den dag den betalas tillbaka.