Förordning (2018:471) om medelstora förbränningsanläggningar

1 §  Denna förordning innehåller bestämmelser om försiktighetsmått för medelstora förbränningsanläggningar och kontroll av utsläpp till luft från sådana anläggningar.

Förordningen är meddelad med stöd av

• - 9 kap. 5 § miljöbalken i fråga om 17-19, 24-38, 42-45 och 47-54 §§,
• - 26 kap. 19 § miljöbalken i fråga om 55 §, och
• - 8 kap. 7 § regeringsformen i fråga om övriga bestämmelser.

2 §  I denna förordning avses med förbränningsanläggning en teknisk utrustning i vilken ett eller flera bränslen oxideras för att den frigjorda energin ska kunna utnyttjas.

3 §  I denna förordning avses med anläggningseffekt en medelstor förbränningsanläggnings sammanlagda installerade tillförda effekt.

4 §  I denna förordning avses med medelstor förbränningsanläggning

• 1. en förbränningsanläggning där anläggningseffekten är 1 megawatt eller högre men högst 50 megawatt, eller
• 2. två eller flera nya förbränningsanläggningar som var för sig har en anläggningseffekt som är 1 megawatt eller högre och vars anläggningseffekter ska räknas samman, om anläggningarna
• a) är konstruerade så att rökgaser från dem släpps ut genom en gemensam skorsten, eller
• b) är installerade så att det med hänsyn till de tekniska och ekonomiska förutsättningarna skulle vara möjligt att släppa ut rökgaser från dem genom en gemensam skorsten.

5 §  I denna förordning avses med

2018-anläggning: en medelstor förbränningsanläggning som togs i drift senast den 19 december 2018, och

• ny förbränningsanläggning: en medelstor förbränningsanläggning som inte är en 2018-anläggning.

6 §  I denna förordning avses med drifttimmar den tid uttryckt i timmar under vilken en förbränningsanläggning är i drift och orsakar utsläpp till luften, med undantag för start- och stopperioder.

7 §  I denna förordning avses med bränsle ett fast, flytande eller gasformigt brännbart material.

8 §  I denna förordning avses med avfall detsamma som i 15 kap. 1 § miljöbalken.

9 §  I denna förordning avses med biomassa

• 1. vegetabiliskt material som kommer från jord- eller skogsbruk och som kan användas som bränsle för utvinning av materialets energiinnehåll,
• 2. vegetabiliskt jord- eller skogsbruksavfall,
• 3. vegetabiliskt avfall från livsmedelsindustrin, om den energi som alstras vid förbränning av avfallet tas till vara,
• 4. vegetabiliskt fiberhaltigt avfall som har uppkommit vid produktion av nyfiberpappersmassa eller vid pappersproduktion från massa, om avfallet samförbränns på produktionsplatsen och den energi som alstras vid förbränningen tas till vara,
• 5. korkavfall, och
• 6. träavfall, om träet inte har ytbehandlats eller behandlats med träskyddsmedel och till följd av det kan innehålla organiska halogenföreningar eller tungmetaller.

10 §  I denna förordning avses med

• flytande biobränsle: vätskeformigt bränsle som framställs av biomassa,
• naturgas: naturligt förekommande metan med högst 20 volymprocent ädelgaser och andra beståndsdelar, och
• raffinaderibränsle: ett fast, flytande eller gasformigt brännbart material från destillations- och omvandlingssteg vid raffineringen av råolja, inbegripet raffinaderibränngas, syntesgas och raffinaderioljor samt petroleumkoks.

11 §  I denna förordning avses med dieselbrännolja varje petroleumbaserat flytande bränsle som

• 1. omfattas av något av numren 2710 19 25, 2710 19 29, 2710 19 47, 2710 19 48, 2710 20 17 eller 2710 20 19 i den Kombinerade nomenklaturen (KN-nummer) enligt rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan, eller
• 2. till mindre än 65 volymprocent (inklusive förluster) destillerar vid 250 grader Celsius och till minst 85 volymprocent (inklusive förluster) destillerar vid 350 grader Celsius, allt enligt den metod som fastställts av American Society for Testing and Materials i 1976 års upplaga av standarddefinitioner och specifikationer för petroleumprodukter och smörjmedel (ASTM D86-metoden).

12 §  I denna förordning avses med tvåbränslemotor en förbränningsmotor som använder kompressionständning och arbetar enligt

• 1. dieselcykeln vid förbränning av flytande bränslen, och
• 2. ottocykeln vid förbränning av gasformiga bränslen.

13 §  I denna förordning avses med normal torr gas torr rökgas normaliserad till temperaturen 273,15 kelvin och trycket 101,3 kilopascal.

14 §  I denna förordning avses med tillsynsmyndighet den som enligt miljötillsynsförordningen (2011:13) utövar tillsyn över en medelstor förbränningsanläggning.

15 §  Denna förordning ska inte tillämpas på

• 1. förbränningsanläggningar som omfattas av förordningen (1998:1709) om avgaskrav för vissa förbränningsmotordrivna mobila maskiner,
• 2. förbränningsanläggningar som var för sig eller tillsammans omfattas av förordningen (2013:252) om stora förbränningsanläggningar,
• 3. förbränningsanläggningar som omfattas av förordningen (2013:253) om förbränning av avfall,
• 4. förbränningsanläggningar där de gasformiga förbränningsprodukterna används för direkt uppvärmning, torkning eller annan behandling av föremål eller material,
• 5. förbränningsanläggningar vars huvudsyfte är rening genom förbränning av rökgaser från industriprocesser,
• 6. förbränningsanläggningar där de gasformiga förbränningsprodukterna används för direkt gaseldad uppvärmning av utrymmen inomhus för att förbättra arbetsmiljön,
• 7. förbränningsanläggningar som för energiproduktion i mineralolje- och gasraffinaderier förbränner raffinaderibränslen med eller utan andra bränslen,
• 8. anordningar för regenerering av katalysatorer för katalytisk krackning,
• 9. anordningar för omvandling av vätesulfid till svavel,
• 10. tekniska anordningar som används för att driva fordon, fartyg eller flygplan,
• 11. reaktorer som används inom den kemiska industrin,
• 12. koksugnsblock,
• 13. cowperapparater,
• 14. gasturbiner, dieselmotorer eller ottomotorer som används på en offshoreplattform,
• 15. krematorier, eller
• 16. återvinningspannor i massaindustrin.

16 §  Denna förordning ska inte tillämpas på forskning, utveckling och provning som har anknytning till medelstora förbränningsanläggningar.

17 §  Denna förordning gäller utöver sådana villkor för verksamheten som har meddelats i en dom, i ett beslut om tillstånd eller i ett föreläggande enligt miljöbalken eller motsvarande äldre bestämmelser.

18 §  Den som driver eller avser att driva en medelstor förbränningsanläggning ska informera tillsynsmyndigheten om

• 1. verksamhetsutövarens namn, säte, organisationsnummer och kontaktuppgifter,
• 2. adress, fastighetsbeteckning samt X- och Y-koordinater enligt koordinatreferenssystemet SWEREF 99 TM (EPSG:3006), om anläggningen är stationär,
• 3. när anläggningen togs eller avses att tas i drift,
• 4. anläggningens typ, med användning av beteckningarna dieselmotor, gasturbin, tvåbränslemotor, annan motor eller annan medelstor förbränningsanläggning,
• 5. anläggningseffekten i megawatt,
• 6. anläggningens verkningsgrad,
• 7. reningsutrustningens typ,
• 8. det förväntade årliga antalet drifttimmar och genomsnittliga last vid drift,
• 9. typ av bränslen och andel bränslen som förbränns eller avses att förbrännas, med användning av beteckningarna fast biomassa, övriga fasta bränslen, dieselbrännolja, flytande biobränslen, andra flytande bränslen än dieselbrännolja eller flytande biobränslen, naturgas och andra gasformiga bränslen än naturgas, och
• 10. anläggningens sektor eller industrienhet, med användning av tillämplig NACE-kod enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1893/2006 av den 20 december 2006 om fastställande av den statistiska näringsgrensindelningen Nace rev. 2 och om ändring av rådets förordning (EEG) 3037/90 och vissa EG-förordningar om särskilda statistikområden samt med användning av tillämplig standard för svensk näringsgrensindelning (SNI-kod).

19 §  Verksamhetsutövaren ska utan onödigt dröjsmål informera tillsynsmyndigheten om en planerad ändring av en medelstor förbränningsanläggning, om ändringen kan ha betydelse för de begränsningsvärden som gäller för anläggningen. Om den planerade ändringen påverkar en uppgift som verksamhetsutövaren har lämnat enligt 18 §, ska verksamhetsutövaren ange det.

Bestämmelser om skyldighet att anmäla eller ansöka om tillstånd till en ändring av en verksamhet finns i miljöprövningsförordningen (2013:251).

20 §  Om informationen enligt 18 § är ofullständig ska tillsynsmyndigheten förelägga verksamhetsutövaren att avhjälpa bristen.

21 §  En medelstor förbränningsanläggning får inte vara i drift utan att vara registrerad.

22 §  Tillsynsmyndigheten ska registrera en medelstor förbränningsanläggning och underrätta verksamhetsutövaren om det inom en månad från den dag då fullständig information enligt 18 § kommit in till myndigheten.

23 §  Tillsynsmyndigheten ska offentliggöra uppgifter ur registret på en webbplats som tillhör myndigheten och som allmänheten har tillgång till. Uppgifter om personnummer, födelsedatum och bostadsadresser samt säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter enligt säkerhetsskyddslagen (2018:585) ska dock inte offentliggöras.

24 §  Start- och stopperioder i en medelstor förbränningsanläggning ska hållas så korta som möjligt.

25 §  Från en 2018-anläggning som inte är en motor eller gasturbin får utsläpp till luft av svaveldioxid, kväveoxider och stoft inte överstiga de begränsningsvärden som följer av bilaga 1, 2 och 3.

26 §  Från en 2018-anläggning som är en annan motor än en tvåbränslemotor får utsläpp till luft av svaveldioxid, kväveoxider och stoft inte överstiga de begränsningsvärden som följer av bilaga 4, 5 och 6.

27 §  Från en 2018-anläggning som är en tvåbränslemotor får utsläpp till luft av svaveldioxid, kväveoxider och stoft inte överstiga de begränsningsvärden som följer av bilaga 7, 8 och 9.

28 §  Från en 2018-anläggning som är en gasturbin med en last som överstiger 70 procent får utsläpp till luft av svaveldioxid, kväveoxider och stoft inte överstiga de begränsningsvärden som följer av bilaga 10 och 11.

29 §  Från en ny förbränningsanläggning som inte är en motor eller gasturbin får utsläpp till luft av svaveldioxid, kväveoxider och stoft inte överstiga de begränsningsvärden som följer av bilaga 12, 13 och 14.

30 §  Från en ny förbränningsanläggning som är en annan motor än en tvåbränslemotor får utsläpp till luft av svaveldioxid, kväveoxider och stoft inte överstiga de begränsningsvärden som följer av bilaga 15 och 16.

31 §  Från en ny förbränningsanläggning som är en tvåbränslemotor får utsläpp till luft av svaveldioxid, kväveoxider och stoft inte överstiga de begränsningsvärden som följer av bilaga 17 och 18.

32 §  Från en ny förbränningsanläggning som är en gasturbin med en last som överstiger 70 procent får utsläpp till luft av svaveldioxid, kväveoxider och stoft inte överstiga de begränsningsvärden som följer av bilaga 19 och 20.

33 §  Ett bränslevägt begränsningsvärde ska bestämmas för utsläpp till luft av svaveldioxid, kväveoxider eller stoft från en medelstor förbränningsanläggning, om

• 1. mer än ett bränsle används i anläggningen, och
• 2. bestämmelserna i 25-32 §§ innebär att flera begränsningsvärden gäller för föroreningarna.

34 §  Ett bränslevägt begränsningsvärde bestäms genom att

• 1. för varje bränsle som används i förbränningsanläggningen identifiera vilket begränsningsvärde som enligt 25-32 §§ gäller för anläggningseffekten (bränslets ingångsvärde),
• 2. omräkna bränslenas ingångsvärden till samma syrgashalt,
• 3. för varje bränsle som används i förbränningsanläggningen multiplicera bränslets ingångsvärde med ett tal som anger den effekt som tillförs genom bränslet (effektvärde) för att på så sätt få fram bränslets andelsvärde,
• 4. för varje bränsle som används i förbränningsanläggningen dividera bränslets andelsvärde med det sammanlagda effektvärdet för de bränslen som har använts för att på så sätt få fram bränslets avvägningsvärde, och
• 5. addera alla använda bränslens avvägningsvärden för att på så sätt få fram det bränslevägda begränsningsvärde (antal milligram per kubikmeter normal torr gas) som gäller för utsläpp av en förorening från flerbränsleanläggningen.

För ett bränsle som inte har ett begränsningsvärde ska ett värde som är 1,4 gånger de verkliga utsläppen användas vid beräkningen.

35 §  De begränsningsvärden som avses i 25-28 §§ gäller inte för en 2018-anläggning som har högst 500 drifttimmar per år beräknat som ett rullande medelvärde under en femårsperiod. Begränsningsvärdet för stoft är dock 200 milligram per kubikmeter normal torr gas, om fasta bränslen förbränns i anläggningen.

36 §  Det antal drifttimmar som anges i 35 § får utökas till högst 1 000, om exceptionellt kalla väderleksförhållanden eller ett avbrott i den ordinarie strömförsörjningen till en ö har orsakat eller riskerar att orsaka en nödsituation eller annan extraordinär omständighet.

Om antalet drifttimmar per år måste utökas på grund av sådana förhållanden, ska den som driver anläggningen snarast möjligt anmäla detta till tillsynsmyndigheten. En anmälan ska innehålla en redogörelse för förhållandena samt de uppgifter som anges i 18 § 1, 2, 4, 5, 8 och 9.

Antalet drifttimmar får endast utökas om en anmälan görs.

37 §  De begränsningsvärden som avses i 29-32 §§ gäller inte en ny förbränningsanläggning som har högst 500 drifttimmar per år beräknat som ett rullande medelvärde under en treårsperiod. Begränsningsvärdet för stoft är dock 100 milligram per kubikmeter normal torr gas, om fasta bränslen förbränns i anläggningen.

38 §  Beräkningen av utsläpp till luft ska göras så att begränsningsvärdena motsvarar de värden som gäller för normal torr gas vid

• 1. syrehalten 6 procent, om bränslet är ett fast bränsle,
• 2. syrehalten 3 procent, om bränslet är flytande eller gasformigt och inte används i en gasturbin eller motor, eller 3. syrehalten 15 procent, om bränslet är flytande eller gasformigt och används i en gasturbin eller motor.

39 §  Tillsynsmyndigheten får ge dispens i högst sex månader från en skyldighet att följa ett begränsningsvärde för svaveldioxid enligt denna förordning, om

• 1. det bränsle som normalt används i förbränningsanläggningen har en låg svavelhalt,
• 2. begränsningsvärdet inte kan följas på grund av ett avbrott i försörjningen av lågsvavligt bränsle, och
• 3. avbrottet beror på en allvarlig brist i bränslet.

40 §  Tillsynsmyndigheten får ge dispens i högst tio dagar från en skyldighet att följa ett begränsningsvärde för utsläpp till luft enligt denna förordning, om

• 1. det enda bränsle som normalt används i förbränningsanläggningen är en gas, och
• 2. ett plötsligt avbrott i gasförsörjningen gör att det i förbränningsanläggningen behöver användas en annan typ av bränsle som vid normal användning kräver att anläggningen ska vara utrustad med rökgasrening.

Dispensen får ges för en längre tid än tio dagar, om det finns särskilda skäl för den längre tiden.

41 §  Tillsynsmyndigheten ska utan dröjsmål underrätta Naturvårdsverket om ett beslut som innebär att dispens har getts.

42 §  Verksamhetsutövaren ansvarar för att genom mätning kontrollera utsläpp till luft från en medelstor förbränningsanläggning.

43 §  Mätning av halterna i rökgasen av svaveldioxid, kväveoxider och stoft som har begränsningsvärden enligt denna förordning samt kolmonoxid ska göras minst en gång

• 1. varje år, om anläggningen har en installerad tillförd effekt som är högre än 20 megawatt, och
• 2. vart tredje år, om anläggningen har en installerad tillförd effekt som är högst 20 megawatt.

44 §  Trots 43 § får verksamhetsutövaren mäta utsläppen från en sådan 2018-anläggning eller ny anläggning med begränsad drifttid som avses i 35 respektive 37 § vid den senare tidpunkt som inträffar när anläggningen har varit i drift under

• 1. högst 500 drifttimmar sedan den föregående mätningen, dock aldrig senare än fem år efter den föregående mätningen, om anläggningen har en anläggningseffekt som överstiger 20 megawatt, eller
• 2. högst 1 500 drifttimmar sedan den föregående mätningen, dock aldrig senare än fem år efter den föregående mätningen, om anläggningen har en anläggningseffekt som är högst 20 megawatt.

45 §  Den första mätningen ska utföras inom fyra månader från den dag då anläggningen

• 1. registrerades, eller
• 2. togs i drift, om den dagen inföll efter dagen för registrering.

46 §  Under varje mätning ska anläggningen vara i drift under stabila förhållanden och ha en last som är representativ och jämn.

47 §  Tillsynsmyndigheten får i fråga om svaveldioxid ge dispens från kravet på mätning i 43 §. En dispens ska förenas med villkor om att utsläppen ska kontrolleras på annat sätt. Kvalitetssäkring av utsläppskontroller

48 §  Ett automatiskt mätsystem som används vid kontinuerlig mätning av utsläpp till luft ska kontrolleras genom parallella mätningar med referensmätmetoder minst en gång per år, om

• 1. kravet på kontinuerlig mätning har sin grund i ett beslut av tillståndsmyndigheten eller tillsynsmyndigheten, och
• 2. verksamhetsutövaren använder kontinuerlig mätning för att kontrollera att denna förordning följs.

Verksamhetsutövaren ska informera tillsynsmyndigheten om resultaten från kontrollerna.

49 §  Kontrollen av utsläpp till luft från en medelstor förbränningsanläggning där mer än ett sorts bränsle används ska göras när det bränsle eller den blandning av bränslen förbränns som verksamhetsutövaren bedömer kommer att leda till de största utsläppen av en viss förorening.

50 §  Endast metoder som ger tillförlitliga, representativa och jämförbara resultat får ligga till grund för

• 1. provtagning och analys av förorenande ämnen,
• 2. mätning av driftsparametrar,
• 3. metoder för att fastställa utsläpp av svaveldioxid enligt 47 §, och
• 4. metoder för att kontrollera automatiska mätsystem enligt 48 §.

Metoder som är förenliga med harmoniserade EN-standarder ska anses uppfylla kraven i första stycket.

51 §  Vid periodiska mätningar av utsläpp till luft från en medelstor förbränningsanläggning ska man anse att ett begränsningsvärde följs, om resultaten från mätningarna eller de andra metoder som används för att kontrollera utsläppen visar att begränsningsvärdena inte har överskridits.

52 §  Vid kontinuerliga mätningar av utsläpp till luft från en medelstor förbränningsanläggning ska man anse att ett begränsningsvärde följs, om mätningarna under anläggningens faktiska drifttid under ett kalenderår visar att

• 1. inget validerat månadsmedelvärde överskrider begränsningsvärdet,
• 2. inget validerat dygnsmedelvärde överskrider 110 procent av begränsningsvärdet, och
• 3. minst 95 procent av de validerade timmedelvärdena understiger 200 procent av begränsningsvärdet.

För en anläggning där bränslet i samtliga pannor är kol och ingen av pannorna har en installerad tillförd effekt som är högre än 50 megawatt, ska man dock anse att ett begränsningsvärde följs om mätningarna visar att inget dygnsmedelvärde överstiger 150 procent av begränsningsvärdet.

53 §  Kraven på automatiska mätsystem och tillvägagångssätt vid validering i 29-32 §§ förordningen (2013:252) om stora förbränningsanläggningar gäller även för förbränningsanläggningar enligt denna förordning, om kontinuerlig mätning av utsläpp till luft från förbränningsanläggningarna används för att uppfylla kraven enligt denna förordning.

54 §  Vid kontroller av att begränsningsvärden följs ska utsläpp under start- och stopperioder eller perioder när dispens gäller enligt 39 eller 40 § inte räknas med.

55 §  Om ett begränsningsvärde inte följs, ska verksamhetsutövaren snarast möjligt informera tillsynsmyndigheten om det. Verksamhetsutövaren ska samtidigt redogöra för vilka åtgärder som har vidtagits eller kommer att vidtas för att begränsningsvärdet ska kunna följas.

56 §  Verksamhetsutövaren ska dokumentera och hantera mätresultat från kontroller av utsläpp på ett sådant sätt att tillsynsmyndigheten kan kontrollera att begränsningsvärdena följs. Verksamhetsutövaren ska därför bevara

• 1. aktuella tillstånd eller bevis på registrering,
• 2. mätresultat och andra uppgifter från kontroller av utsläpp,
• 3. uppgift om antalet drifttimmar, om det är fråga om en sådan 2018-anläggning eller ny anläggning med begränsad drifttid som avses i 35 och 37 §§,
• 4. uppgift om den mängd och typ av bränsle som används i anläggningen,
• 5. uppgift om driftstörning eller haveri i en utrustning för sekundär rening,
• 6. uppgift som visar att en reningsutrustning fungerar effektivt, om utrustningen används för att begränsningsvärdena ska kunna följas, och
• 7. uppgift om när ett begränsningsvärde inte har följts och de åtgärder som vidtagits med anledning av det.

Handlingarna och uppgifterna ska bevaras i minst sex år.

57 §  Om en enskild begär att få ta del av en sådan handling eller uppgift som avses i 56 §, ska tillsynsmyndigheten förelägga verksamhetsutövaren att lämna in handlingen eller uppgiften till myndigheten.

58 §  Naturvårdsverket ska informera Europeiska kommissionen om en tillsynsmyndighets beslut att ge dispens enligt 39 eller 40 §. Informationen ska lämnas inom en månad från den dag då beslutet meddelades.

59 §  Naturvårdsverket ansvarar för sådant utbyte av information och sådan rapportering som avses i artikel 11 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/2193 av den 25 november 2015 om begränsning av utsläpp till luften av vissa föroreningar från medelstora förbränningsanläggningar.

60 §  Tillsynsmyndigheten ska förse Naturvårdsverket med den information som Naturvårdsverket behöver för att kunna fullgöra informationsutbytet och rapporteringen.