Förordning (2021:57) om statligt lån till arrangörer och återförsäljare av paketresor till följd av spridningen av sjukdomen covid-19

1 §  I denna förordning finns bestämmelser om lån till arrangörer och återförsäljare av paketresor till följd av spridningen av sjukdomen covid-19.

2 §  Denna förordning är meddelad med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen.

3 §  Ett lån enligt denna förordning får beslutas i mån av tillgång på medel.

4 §  Lån enligt denna förordning får lämnas i enlighet med Europeiska kommissionens beslut den 28 januari 2021 i ärende SA.59639 (2021/N).

5 §  I denna förordning avses med

• 1. researrangör: en arrangör eller återförsäljare enligt 1 kap. 5 § 3 respektive 4 paketreselagen (2018:1217),
• 2. researrangörslån: lån för betalning av sådana skulder för återbetalning till resenären som avses i 3 kap. 9 § paketreselagen för resor som avbeställts eller ställts in och för prisavdrag som avses i 4 kap. 7 § första stycket samma lag för resor som avbrutits, och
• 3. stora företag: researrangörer som har 250 eller fler anställda och en årsomsättning som överstiger 500 miljoner kronor eller en balansomslutning som överstiger 430 miljoner kronor.

6 §  En ansökan om researrangörslån görs hos Kammarkollegiet senast den 1 mars 2021. Ansökan ska vara skriftlig.

När ansökningstiden har löpt ut ska Kammarkollegiet pröva alla ansökningar.

7 §  Ett researrangörslån får sökas av en researrangör.

8 §  En ansökan om researrangörslån ska innehålla de uppgifter som krävs för att bedöma om ett sådant lån kan beviljas. Ansökningen ska särskilt innehålla följande uppgifter:

• 1. den eller de paketresor som har avbeställts, ställts in eller avbrutits, där full återbetalning inte har gjorts enligt 3 kap. 9 § och 4 kap. 7 § första stycket paketreselagen (2018:1217) för dessa paketresor,
• 2. det belopp som skulle ha återbetalats för dessa resor och som ännu inte har återbetalats,
• 3. det sökta lånebeloppet och om lånet ska löpa på tre eller sex år, och
• 4. researrangörens totala omsättning eller årliga lönekostnader för 2019, inklusive sociala avgifter och kostnader för personal som arbetar för researrangören men avlönas som underleverantörer.

9 §  Researrangören ska i sin ansökan om researrangörslån ange om researrangören

• 1. var i svårigheter den 31 december 2019 enligt definitionen i artikel 2.18 i kommissionens förordning (EU) nr 651/2014 av den 17 juni 2014 genom vilken vissa kategorier av stöd förklaras förenliga med den inre marknaden enligt artiklarna 107 och 108 i fördraget, i den ursprungliga lydelsen,
• 2. är föremål för betalningskrav på grund av ett beslut av Europeiska kommissionen som förklarat ett stöd från en svensk stödgivare olagligt och oförenligt med den inre marknaden,
• 3. är i likvidation, försatt i konkurs eller föremål för företagsrekonstruktion,
• 4. inte omfattas av eller inte har haft en ordnad resegaranti enligt resegarantilagen (2018:1218) för den eller de paketresor som researrangörslånet avser,
• 5. har ansökt om eller beviljats annat statligt stöd i enlighet med en förordning om statligt stöd och som enligt den förordningen inte får överstiga ett belopp som motsvarar 800 000 euro eller åtta miljoner kronor och i så fall storleken på det stödet, och
• 6. har, enligt den senast godkända årsredovisningen, 250 eller fler anställda och en årsomsättning som överstiger 500 miljoner kronor eller en balansomslutning som överstiger 430 miljoner kronor.

10 §  Den som ansöker om researrangörslån ska till Kammarkollegiet lämna de handlingar och de uppgifter som i övrigt behövs för prövningen.

Kammarkollegiet får bestämma att det underlag som ligger till grund för de uppgifter som avses 8 § och 9 § 1 ska granskas av en godkänd eller auktoriserad revisor.

De uppgifter som lämnas i en ansökan om researrangörslån ska lämnas på heder och samvete.

11 §  Som förutsättning för att besluta att bevilja ett researrangörslån gäller att

• 1. avtal om den eller de paketresor som ansökan avser har ingåtts före den 31 oktober 2020,
• 2. den resa eller de resor som ansökan avser skulle ha påbörjats eller har avbrutits under perioden 1 mars 2020-31 januari 2021, och
• 3. researrangören inte eller delvis inte har betalat resenären enligt 3 kap. 9 § eller 4 kap. 7 § paketreselagen (2018:1217).

Ett researrangörslån får inte beviljas om något av de förhållanden som anges i 9 § 1-4 råder.

12 §  Ett researrangörslån får beviljas med ett lånebelopp som motsvarar summan av de belopp som inte har återbetalats enligt 3 kap. 9 § och 4 kap. 7 § första stycket paketreselagen (2018:1217).

Låneloppet får dock inte, tillsammans med den ränta som gäller för lånet, överstiga

• 1. 25 procent av researrangörens totala omsättning 2019, eller
• 2. det dubbla beloppet av researrangörens årliga lönekostnader 2019, inklusive sociala avgifter och kostnader för personal som arbetar för researrangören men avlönas som underleverantörer.

13 §  Om lånebeloppet enligt 12 § andra stycket är lägre än det lånebelopp som får beviljas enligt 12 § första stycket, får ytterligare högst åtta miljoner kronor beviljas. Från det beloppet ska avdrag göras för allt annat statligt stöd som beslutats i enlighet med en sådan förordning som avses i 9 § 5.

14 §  Ett researrangörslån får löpa på tre eller sex år. Räntan för lånet ska vara en procent per år. För stora företag ska dock räntan för ett lån med sex års löptid vara två procent per år.

15 §  Ett beslut om att bevilja ett researrangörslån fattas av Kammarkollegiet.

Om tilldelade medel inte räcker för att bevilja lån till alla som är berättigade till lån enligt 11 §, ska Kammarkollegiet besluta att sätta ned lånebeloppet med samma procentsats för alla låneberättigade.

16 §  Ett beslut om researrangörslån ska innehålla de villkor som anges i 17-19 §§ och i övrigt de villkor som Kammarkollegiet bestämmer.

17 §  Ett beslut om researrangörslån ska innehålla villkor som innebär att researrangören ska

• 1. ha rätt att betala tillbaka lånet och upplupen ränta i förtid,
• 2. betala tillbaka lånet i förtid om det inte eller delvis inte har använts för återbetalning till resenären inom den tid som Kammarkollegiet bestämt eller om något villkor i beslutet inte har följts,
• 3. betala tillbaka lånet i förtid om researrangören genom oriktiga uppgifter eller på annat sätt har orsakat att lånebeloppet eller räntan har bestämts felaktigt eller med för högt belopp eller för låg ränta,
• 4. betala tillbaka lånet i förtid om lånebeloppet eller räntan av någon annan orsak har bestämts felaktigt eller med för högt belopp eller för låg ränta och researrangören skäligen borde ha insett detta, och
• 5. lämna de uppgifter som Kammarkollegiet begär för att följa upp beslutet om researrangörslån.

Av beslutet ska det framgå

• 1. hur stort belopp som beviljats enligt 12 §,
• 2. hur stort belopp som beviljats enligt 13 §, och
• 3. den ränta som sammanlagt ska betalas för lånet.

18 §  Ett beslut om researrangörslån ska innehålla villkor som innebär att lånet får vara amorteringsfritt. Lånet ska dock amorteras i den utsträckning som researrangören får ersättning från sina underleverantörer för de skulder som lånet är avsett för och i den omfattning som Kammarkollegiet bestämmer.

19 §  Ett beslut om researrangörslån ska innehålla villkor som innebär att den ränta som inte har betalats under det år då den har uppkommit ska läggas till skulden vid kalenderårets slut. Om lånet betalas tillbaka i sin helhet i förtid, ska den ränta som uppkommit under året men som inte betalats i stället läggas till kapitalskulden den dag betalning ska ske.

20 §  Ett researrangörslån betalas ut av Kammarkollegiet. En utbetalning får inte ske om något av de förhållanden som anges i 9 § 2 eller 3 råder.

21 §  I förordningen (1993:1138) om hantering av statliga fordringar finns bestämmelser som har betydelse för researrangörslån som har beslutats enligt denna förordning.

22 §  Bestämmelser om offentliggörande, rapportering och registerföring finns i 12 a § lagen (2013:388) om tillämpning av Europeiska unionens statsstödsregler och i förordningen (2016:605) om tillämpning av Europeiska unionens statsstödsregler.

23 §  För researrangörslån som överstiger ett belopp som motsvarar 100 000 euro ska Kammarkollegiet offentliggöra den information som avses i bilaga III till kommissionens förordning (EU) nr 651/2014.

24 §  Kammarkollegiet får meddela föreskrifter om verkställigheten av denna förordning.

25 §  I 40 § förvaltningslagen (2017:900) finns bestämmelser om överklagande till allmän förvaltningsdomstol. Andra beslut än beslut om att inte eller delvis inte bevilja ett researrangörslån och beslut om att inte betala ut ett sådant lån får dock inte överklagas.