Klampningslag (2024:1089)

1 §  Denna lag innehåller bestämmelser om åtgärder för att hindra fortsatt färd med ett fordon eller ett fordonståg. Sådana åtgärder består i att förbjuda fortsatt färd, omhänderta föremål som behövs för färden och ytterst att klampa fordonet eller fordonståget.

Åtgärderna får vidtas endast om det enligt annan lag eller föreskrifter som regeringen har meddelat framgår att fortsatt färd får hindras enligt denna lag.

2 §  Med klampning avses i denna lag att ett fordon eller ett fordonståg förses med en mekanisk, elektronisk eller annan typ av låsanordning som hindrar fortsatt färd med fordonet.

3 §  I denna lag har fordon och fordonståg samma betydelse som i lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner och bilinspektör samma betydelse som i fordonslagen (2002:574).

4 §  En polisman, bilinspektör eller tulltjänsteman ska förbjuda ett fordons eller fordonstågs fortsatta färd, om ett förskott för sanktionsavgift som har beslutats vid en vägkontroll inte betalas omedelbart i samband med kontrollen. Om förskottet avser en sanktionsavgift som endast ska påföras föraren, ska förbudet endast gälla fortsatt färd med den föraren.

Det som sägs i första stycket om sanktionsavgift gäller även överlast-avgift enligt lagen (1972:435) om överlastavgift.

Polismannen, bilinspektören eller tulltjänstemannen får avstå från ett förbud enligt första stycket, om det finns synnerliga skäl.

5 §  En polisman, bilinspektör eller tulltjänsteman får förbjuda ett fordons fortsatta färd, om fordonet framförs i strid med bestämmelser om yrkesmässig trafik eller taxitrafik eller i strid med villkor som har meddelats för ett tillstånd att bedriva taxitrafik.

6 §  En polisman ska förbjuda ett fordons fortsatta färd, om föraren

• 1. brutit mot bestämmelser om kör- och vilotider vid vägtransporter eller mot bestämmelser om att vara i stånd att framföra fordonet på ett betryggande sätt, och
• 2. vid fortsatt färd skulle utgöra en påtaglig fara för trafiksäkerheten.

7 §  En polisman eller bilinspektör ska förbjuda ett fordons fortsatta färd, om

• 1. fordonet eller dess utrustning inte är i föreskrivet skick eller inte upp-fyller föreskrivna egenskaper vid färd på väg, och
• 2. den fortsatta färden skulle utgöra en påtaglig fara för trafiksäkerheten eller annars innebära en väsentlig olägenhet.

8 §  En polisman, bilinspektör eller tulltjänsteman ska inom sitt ansvars-område

• 1. upphäva ett förbud enligt 4 § när förskottet har betalats eller när avgiften har påförts och betalats, och
• 2. upphäva ett förbud enligt 5, 6 eller 7 § när det inte längre finns skäl för förbudet.

9 §  Om det finns synnerliga skäl, får ett förbud mot fortsatt färd upphävas av

• 1. Polismyndigheten, om förbudet beslutats av en polisman eller bil-inspektör, och
• 2. Tullverket, om förbudet beslutats av en tulltjänsteman.

10 §  Om ett förbud mot fortsatt färd har beslutats enligt denna lag och det kan antas att förbudet inte kommer att följas, får en polisman, bilinspektör eller tulltjänsteman omhänderta

• 1. fordonsnycklar och andra föremål som behövs för att starta eller framföra fordonet eller fordonståget,
• 2. frakthandlingar, och
• 3. registreringsskyltar.

Den som har beslutat om omhändertagande ska omgående anmäla det till sin förman, som omedelbart ska pröva om omhändertagandet ska bestå.

11 §  Om ett förbud har beslutats enligt 6 eller 7 § får en polisman eller tulltjänsteman kroppsvisitera fordonets förare och genomsöka fordonet eller fordonståget för att söka efter egendom för omhändertagande enligt 10 §, om egendomen inte är tillgänglig på annat sätt. Om det finns synnerliga skäl, får även fordonets passagerare kroppsvisiteras.

12 §  Polismyndigheten eller Tullverket får besluta om klampning, om

• 1. det inte är möjligt att omhänderta egendom enligt 10 § eller om det finns särskilda skäl att anta att ett omhändertagande inte är tillräckligt för att säkerställa att förbudet mot fortsatt färd följs, eller
• 2. klampning är lämpligare än ett omhändertagande.

13 §  En åtgärd enligt 10-12 §§ får vidtas endast om det är försvarligt med hänsyn till åtgärdens syfte och övriga omständigheter. Om tvång behöver användas, ska det ske endast i den form och den utsträckning som behövs för att uppnå det avsedda resultatet.

14 §  Ett omhändertagande eller en klampning ska upphöra så snart det inte längre finns något förbud som hindrar den fortsatta färden.

15 §  Trots ett förbud mot fortsatt färd, ett omhändertagande eller en klampning får en polisman, bilinspektör eller tulltjänsteman medge att fordonet eller fordonståget enligt tjänstemannens anvisningar förs till en annan lämplig plats som tjänstemannen bestämmer.

Vid förbud enligt 5 § får det medges att ett fordon som är registrerat i utlandet omedelbart förs ut ur landet.

16 §  Ett beslut om förbud mot fortsatt färd, om omhändertagande eller om klampning ska snarast delges föraren, den som egendom har omhändertagits från och fordonets registrerade ägare. De ska underrättas om hur egendomen och fordonet kan komma att hanteras och om möjligheten att begära omprövning.

17 §  Om föraren, den som egendom har omhändertagits från eller fordonets registrerade ägare skriftligen begär det, ska ett beslut om förbud mot fortsatt färd, ett omhändertagande eller en klampning omprövas av

• 1. Polismyndigheten, om beslutet fattats av en polisman, bilinspektör eller Polismyndigheten, eller
• 2. Tullverket, om beslutet fattats av en tulltjänsteman eller Tullverket.

Det beslut som fattas med anledning av omprövningen ska vara skriftligt.

18 §  Ett beslut enligt 17 § som innebär att förbudet eller åtgärden ska bestå får, utan begränsning till viss tid, överklagas skriftligen till den tingsrätt inom vars domkrets åtgärden vidtagits. Andra beslut enligt denna lag får inte överklagas.

19 §  Vid domstolens handläggning tillämpas lagen (1996:242) om dom-stolsärenden.

20 §  Ärenden om omprövning och överklagande ska handläggas skyndsamt.

21 §  När ett förbud, ett omhändertagande eller en klampning upphör, ska föraren, den som egendom har omhändertagits från och fordonets registrerade ägare underrättas om upphörandet och om hur egendomen eller fordonet kan komma att hanteras.

22 §  När ett omhändertagande upphör ska egendomen lämnas ut till den som egendomen omhändertogs från, om det inte finns särskilda skäl att lämna egendomen till någon annan.

23 §  Protokoll ska föras över omhändertagande, klampning, kroppsvisitation och genomsökning. Av protokollet över omhändertagande, klampning eller genomsökning ska det framgå

• 1. vilket fordon åtgärden rör och vilken egendom som har omhänder-tagits,
• 2. vem som har fattat beslut om åtgärden,
• 3. grunden för beslutet och tidpunkten när det har fattats,
• 4. vem eller vilka som har deltagit vid åtgärden,
• 5. vem eller vilka som åtgärden har riktat sig mot,
• 6. tiden för åtgärden och när den upphörde, och
• 7. vad som i övrigt har förekommit vid ingripandet.

Vid kroppsvisitation ska bestämmelserna om protokoll över kropps-visitation i 28 kap. rättegångsbalken tillämpas.

24 §  Regeringen får meddela föreskrifter om att fortsatt färd får hindras enligt denna lag.