Utfärdad: 2025-06-19
Ikraftträdande: 2026-01-01
Ändring införd:
/Träder i kraft I:2026-01-01/ 1 § Denna förordning innehåller bestämmelser om statsbidrag till väghållning av sådana enskilda vägar som har allmänt intresse.
Bidrag får ges i mån av tillgång på medel.
2 § Förordningen är meddelad med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen.
3 § Med väg avses i denna förordning
4 § Med enskild väg avses i denna förordning en väg som är avsedd för trafik med andra motorfordon än mopeder klass II och som varken utgör allmän väg enligt väglagen (1971:948) eller en sådan väg som en kommun är huvudman för enligt plan- och bygglagen (2010:900).
5 § Med årligt vägbidrag avses i denna förordning bidrag för
6 § Med särskilt vägbidrag avses i denna förordning bidrag för
7 § I övrigt har ord och uttryck i denna förordning samma betydelse som i väglagen (1971:948).
8 § Bidrag enligt denna förordning ska sammantagna främja en samhällsekonomiskt effektiv och långsiktigt hållbar transportförsörjning för medborgarna och näringslivet i hela landet.
9 § Bidrag ges som årligt vägbidrag eller särskilt vägbidrag.
10 § Årligt vägbidrag får ges för en enskild väg som kompletterar det allmänna vägnätet och är ändamålsenlig i förhållande till andra vägar, om vägen
Bidrag för en väg som är kortare än 950 meter får ges endast om det finns särskilda skäl.
11 § Årligt vägbidrag får ges endast om
12 § Trafikverkets region får i enskilda fall besluta att en färjeled inte behöver uppfylla kravet på avgiftsfrihet i 11 § 1, om det finns skäl för det.
13 § Särskilt vägbidrag får ges endast om
14 § Särskilt vägbidrag får inte ges för en enskild väg inom ett område som omfattas av ett exploateringsavtal enligt plan- och bygglagen (2010:900) eller som i huvudsak ska betjäna ett sådant område.
15 § Bidrag får inte ges till en organisation som
16 § Bidrag får inte ges till en organisation om den eller någon av dess företrädare som agerar inom ramen för verksamheten
Bidrag får inte heller ges till en organisation om det framkommer att någon av dess samarbetsorganisationer, eller en företrädare för samarbets-organisationen, agerar på ett sådant sätt som anges i första stycket.
17 § Om en organisation, dess företrädare, organisationens samarbets-organisation eller samarbetsorganisationens företrädare har agerat på ett sådant sätt som anges i 16 §, får bidrag ändå lämnas till organisationen om det finns särskilda skäl. Vid denna bedömning ska det särskilt beaktas om
Vid allvarliga överträdelser av en samarbetsorganisation, eller dess före-trädare, ska det vid bedömningen även särskilt beaktas om samarbetet har avbrutits.
19 § Bidrag får inte ges för kostnader som ett annat statligt bidrag redan har getts för.
20 § Kostnader för löpande underhåll av en väg kan endast vara bidragsgrundande om de är skäliga för att hålla vägen i ett skick som är tillfredsställande för vägens ändamål.
21 § Kostnader för att hålla en färja i trafik kan endast vara bidragsgrundande om de är skäliga för att upprätthålla en tillfredsställande trafikförsörjning.
22 § Trafikverket ska vart femte år utreda vilka kostnader som kan anses skäliga för löpande underhåll av enskilda vägar i olika delar av landet och med hänsyn till den aktuella prisutvecklingen årligen fastställa schablonbelopp som ska läggas till grund för skälighetsbedömningen enligt 18 §.
23 § Kostnader för att bygga en väg kan endast vara bidragsgrundande om de är skäliga för att anlägga en ny väg, lägga om en väg i ny sträckning eller bygga om en väg. Utöver kostnader för själva byggnadsarbetet får de bidragsgrundande kostnaderna omfatta kostnader som byggandet medför i fråga om projektering och förrättning och kostnader för sådan ersättning som väghållaren enligt dom eller myndighetsbeslut ska betala för mark eller intrång.
Endast kostnader som uppkommit efter att bidrag har beviljats kan vara bidragsgrundande.
24 § Trafikverkets region får i enskilda fall besluta om undantag från kravet i 23 § andra stycket att kostnaderna ska ha uppkommit efter att bidrag har beviljats, om det finns skäl för ett sådant undantag.
25 § Kostnader för att återställa eller förbättra en väg kan endast vara bidragsgrundande om de är skäliga för att återställa eller förbättra vägen till ett skick som är tillfredsställande för vägens ändamål.
Endast kostnader som uppkommit efter att bidrag har beviljats kan vara bidragsgrundande.
26 § Trafikverkets region får i enskilda fall besluta om undantag från kravet i 25 § andra stycket att kostnaderna ska ha uppkommit efter att bidrag har beviljats, om det finns skäl för ett sådant undantag.
27 § Bidrag beräknas som en andel av de bidragsgrundande kostnaderna.
När bidrag beräknas för en färjeled som omfattas av ett beslut om undantag från kravet på avgiftsfrihet enligt 12 § ska hänsyn tas till väghållarens möjligheter att täcka kostnaderna med hjälp av avgifter från trafikanterna.
28 § Trafikverket ska varje år fastställa hur stor andel av de bidragsgrundande kostnaderna som bidraget ska motsvara. Andelen får uppgå till
För åtgärder som avses i 23 och 25 §§ får bidraget motsvara en större andel av kostnaderna än den som anges i första stycket, om åtgärderna har väsentlig betydelse för totalförsvaret eller det annars finns särskilda skäl.
29 § En ansökan om bidrag ska göras skriftligen av väghållaren eller av en behörig företrädare för väghållaren och lämnas in till Trafikverkets region. Ansökan ska innehålla
30 § En ansökan om särskilt vägbidrag ska lämnas in innan arbetet med de åtgärder som bidraget avser har påbörjats. Ansökan ska, utöver det som anges i 29 §, innehålla
31 § Trafikverkets region prövar frågor om bidrag.
32 § Vid prövning av frågor om särskilt vägbidrag ska Trafikverkets region samråda med den som upprättar och fastställer länsplanen för regional transportinfrastruktur enligt lagen (2010:630) om regionalt utvecklingsansvar, om det i länsplanen har avsatts medel för drift eller byggande av enskilda vägar.
33 § Ett beslut att ge årligt vägbidrag gäller tills vidare. Trafikverkets region ska dock ompröva frågan om bidrag vid behov och minst vart femte år.
34 § Ett beslut att ge bidrag ska innehålla uppgifter om
35 § Den som ansöker om eller har beviljats bidrag enligt denna förordning ska snarast möjligt till Trafikverket anmäla sådana ändrade förhållanden som kan påverka rätten till eller storleken på bidraget.
36 § Ett årligt vägbidrag betalas ut till väghållaren i efterskott för kalenderår. Om bidraget avser en färjeled, får bidraget betalas ut i efterskott för kvartal.
37 § Ett särskilt vägbidrag betalas ut till väghållaren efter slutfört arbete eller allteftersom arbetena fortgår. Om arbetena kräver tillstånd av en myndighet, får bidraget inte betalas ut innan väghållaren har försäkrat att tillståndet finns.
38 § Trafikverket ska besluta att ett bidrag helt eller delvis inte ska betalas ut, om
39 § Väghållaren är återbetalningsskyldig för bidrag som har betalats ut, om
40 § På ett belopp som ska betalas tillbaka enligt 39 § ska ränta enligt räntelagen (1975:635) betalas.
42 § Trafikverkets region utövar tillsyn över att villkoren för beviljade bidrag följs.
43 § Trafikverket får meddela föreskrifter om
44 § Trafikverkets regions beslut om bidrag får överklagas till Trafikverket.
45 § I 40 § förvaltningslagen (2017:900) finns bestämmelser om överklagande till allmän förvaltningsdomstol. Andra beslut än Trafikverkets beslut enligt 38 och 41 §§ får dock inte överklagas.
Förordning (2025:753) om statsbidrag till enskild väghållning
Officiell PDF-utgåvaMyndighet: Landsbygds- och infrastrukturdepartementet
Ikraftträdande: 2026-01-01
Övergångsbestämmelse:
1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2026.
2. Genom förordningen upphävs förordningen (1989:891) om statsbidrag till enskild väghållning.
3. Den upphävda förordningen gäller dock fortfarande för
a) ärenden där beslut om byggnadsbidrag eller särskilt driftbidrag har fattats före ikraftträdandet, och
b) ärenden om bidrag som avser tid före ikraftträdandet.
4. För ärenden där beslut om årligt driftbidrag har fattats enligt den upphävda förordningen gäller äldre föreskrifter i fem år efter beslutsdagen. Därefter ska beslutet anses avse årligt vägbidrag enligt denna förordning.
5. Bidrag får trots 36 och 37 §§ betalas ut till en kommun, om kommunen före ikraftträdandet har åtagit sig att ombesörja underhållet av vägen eller hålla vägfärjan i trafik och väghållaren inte till Trafikverket har invänt mot att bidraget betalas ut till kommunen. Kommunen ska då anses vara väghållare vid tillämpningen av 29, 34, 38, 39 och 41 §§.