Lag (2026:723) om talan om administrativ sanktionsavgift i mål om bidragsbrott

1 §  Denna lag gäller om ett lämnande av en oriktig uppgift eller en underlåtenhet att fullgöra en skyldighet att anmäla ändrade förhållanden kan utgöra grund för såväl beslut om sanktionsavgift som åtal för brott enligt bidragsbrottslagen (2007:612) för samma person.

2 §  I lagen finns bestämmelser om förfarandet när en fråga om sanktionsavgift prövas i samma rättegång som ett åtal för brott enligt bidragsbrottslagen (2007:612).

3 §  När åklagaren väcker åtal för brott enligt bidragsbrottslagen (2007:612) ska åklagaren, om det inte är uppenbart obehövligt, samtidigt framställa ett yrkande om sanktionsavgift om de omständigheter som omfattas av åtalet kan utgöra grund för en sådan avgift och den enskilde till följd av ett beslut om återbetalning ska betala tillbaka ersättning.

Ett yrkande om sanktionsavgift enligt första stycket får prövas av rätten endast om åtalet ogillas eller läggs ned och målet därför skrivs av i den delen.

4 §  När åklagaren framställer ett yrkande om sanktionsavgift ska åklagaren i stämningsansökan uppge

• 1. den sanktionsavgift som yrkas,
• 2. de bestämmelser som är tillämpliga när det gäller sanktionsavgiften,
• 3. de omständigheter som åberopas till stöd för yrkandet, och
• 4. de bevis som åberopas och vad som ska styrkas med varje bevis.

5 §  Frågan om sanktionsavgift ska handläggas i samma rättegång som åtalet för brott enligt bidragsbrottslagen (2007:612) och avgöras genom dom.

Om åklagaren åberopar en ny omständighet till stöd för åtalet, får den omständigheten också åberopas till stöd för yrkandet om sanktionsavgift.

6 §  I fråga om utredningen och förfarandet gäller det som är föreskrivet för det brottmål som frågan om sanktionsavgift har samband med. Tvångsmedel enligt 24, 25, 27 och 28 kap. rättegångsbalken får dock inte användas.

7 §  Vid en underrättelse enligt 23 kap. 18 § första stycket rättegångsbalken ska den misstänkte också underrättas om att en sanktionsavgift kan komma att beslutas och om grunderna för det.

8 §  När en fråga om sanktionsavgift enligt denna lag ska prövas och vid verkställighet av en dom om sådan avgift, ska följande bestämmelser tillämpas:

• 1. när det gäller sanktionsavgift i fråga om förmåner enligt socialförsäkringsbalken: 108 a kap. 2 § första stycket, 3, 7, 8, 10-12, 14 och 15 §§ samma balk, och
• 2. när det gäller sanktionsavgift i fråga om statligt tandvårdsstöd: 4 kap. 8 c § första stycket lagen (2008:145) om statligt tandvårdsstöd och hänvisningarna i 4 kap. 8 e § första stycket samma lag till de bestämmelser i social- försäkringsbalken som anges i 1.

Vid tillämpningen av bestämmelserna som anges i första stycket avses med beslut om sanktionsavgift allmän domstols dom om sådan avgift.

9 §  En sanktionsavgift får inte dömas ut om den misstänkte inte har fått ta del av åklagarens yrkande om sanktionsavgift inom fem år från den dag då uppgiften lämnades eller anmälningsskyldigheten uppkom.

10 §  Den som har rätt till offentlig försvarare för brott enligt bidragsbrottslagen (2007:612) har rätt till offentlig försvarare också i den fråga om sanktionsavgift som har samband med brottmålet. Om endast frågan om sanktionsavgift överklagas till högre rätt kvarstår inte rätten till offentlig försvarare.

11 §  I fråga om rättegångskostnader ska 31 kap. rättegångsbalken tillämpas.

12 §  I fråga om överklagande ska rättegångsbalkens bestämmelser om överklagande i brottmål tillämpas.

Prövningstillstånd krävs i hovrätten om endast frågan om sanktionsavgift överklagas dit.