Lag (2026:983) om tillfällig verkställighet av svenska fängelsestraff utomlands

1 §  Denna lag innehåller bestämmelser om tillfällig verkställighet av svenska fängelsestraff i en kriminalvårdsanstalt utomlands.

Lagen ska tillämpas om en internationell överenskommelse har träffats mellan Sverige och en annan stat om verkställighet av svenska fängelsestraff i den andra staten och riksdagen har beslutat att i enlighet med överenskommelsen överlåta rättskipnings- eller förvaltningsuppgifter till den staten.

2 §  Kriminalvården får besluta att göra en framställning till en annan stat (den mottagande staten) om att ett svenskt fängelsestraff tillfälligt ska verkställas i en kriminalvårdsanstalt i den staten (tillfällig verkställighet utomlands), om inte annat följer av 6 eller 7 §. Beslutet gäller omedelbart.

Ett beslut om framställning får inte fattas innan domen på fängelse fått laga kraft i alla delar som gäller ansvar.

Framställningen ska sändas till den behöriga myndigheten i den mottagande staten.

3 §  I beslutet om framställning ska det anges när den tillfälliga verkställigheten utomlands ska upphöra. Tidpunkten ska bestämmas till senast en månad före den tidigaste dagen för villkorlig frigivning enligt den intagnes strafftidsbeslut enligt strafftidslagen (2018:1251).

Om en intagen kan bli föremål för ett beslut om uppskjuten villkorlig frigivning enligt 26 kap. 6 a § andra stycket 1 eller 2 brottsbalken ska tidpunkten bestämmas till senast fyra månader före den tidigaste dagen för villkorlig frigivning enligt den intagnes strafftidsbeslut enligt strafftidslagen.

4 §  Kriminalvården får besluta att göra en förnyad framställning enligt 2 § om det finns skäl att senarelägga tidpunkten för när den tillfälliga verkställigheten utomlands ska upphöra.

5 §  Vid bedömningen av om en framställning enligt 2 § ska göras, ska Kriminalvården ta hänsyn till den intagnes anknytning till Sverige, den intagnes vårdbehov och övriga omständigheter som kan påverka lämpligheten av en tillfällig verkställighet utomlands.

I den utsträckning det är möjligt ska hänsyn även tas till den intagnes behov av sysselsättning och en lämplig frigivningsplanering.

6 §  En framställning enligt 2 § får inte göras om den intagne

• 1. inte har fyllt 18 år,
• 2. är efterlyst för utlämning eller överlämnande eller har begärts utlämnad eller överlämnad enligt
• - lagen (1957:668) om utlämning för brott,
• - lagen (1994:569) om Sveriges samarbete med de internationella tribunalerna för brott mot internationell humanitär rätt,
• - lagen (2002:329) om samarbete med Internationella brottmålsdomstolen,
• - lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder,
• - lagen (2006:615) om samarbete med Specialdomstolen för Sierra Leone,
• - lagen (2011:1165) om överlämnande från Sverige enligt en nordisk arresteringsorder, eller
• - avtalet om handel och samarbete mellan Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen, å ena sidan, och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland, å andra sidan,
• 3. har dömts till rättspsykiatrisk vård enligt lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård eller i övrigt ges vård med stöd av den lagen,
• 4. har dömts för brott enligt terroristbrottslagen (2022:666),
• 5. har dömts för brott enligt 18 eller 19 kap. brottsbalken,
• 6. har dömts till fängelse enligt 28 kap. 3 § brottsbalken,
• 7. har fått sina böter förvandlade till fängelse enligt 15 § bötesverkställighetslagen (1979:189),
• 8. har beviljats frigivningsförberedande åtgärder enligt 11 kap. fängelselagen (2010:610),
• 9. ska genomgå en utredning om risk för återfall i brottslighet enligt 12 kap. 6 § fängelselagen eller enligt 10 § lagen (2006:45) om omvandling av fängelse på livstid,
• 10. är eller har varit part i ett mål eller ärende enligt lagen (2022:700) om särskild kontroll av vissa utlänningar,
• 11. är eller har varit föremål för prövning i ett säkerhetsärende enligt utlänningslagen (2005:716), eller
• 12. i övrigt bedöms utgöra en allvarlig säkerhetsrisk.

En framställning får inte heller göras om det strider mot den i ärendet aktuella internationella överenskommelsen om verkställighet av svenska fängelsestraff utomlands.

7 §  En framställning enligt 2 § får inte göras om en tillfällig verkställighet utomlands skulle innebära att en intagen underkastas mer ingripande övervakning eller kontroll än vad som är nödvändigt för att ordningen eller säkerheten ska kunna upprätthållas.

Vid bedömningen enligt första stycket ska följande särskilt beaktas:

• 1. risken för rymning, fritagning, fortsatt brottslighet, missbruk och annan misskötsamhet, och
• 2. behovet av att undvika en olämplig sammansättning av intagna och att i övrigt kunna bedriva en ändamålsenlig verksamhet i anstalt.

8 §  Efter att en framställning enligt 2 § har beviljats av den mottagande staten ska Kriminalvården överföra den intagne till den staten.

Tillfällig verkställighet utomlands påbörjas när den intagne anländer till den mottagande staten.

9 §  Bestämmelserna i 1 kap. 7 § fängelselagen (2010:610) ska gälla vid tillfällig verkställighet utomlands. Kriminalvårdens prövning av vilka särskilda villkor som ska gälla för verkställigheten ska göras när behov av det uppstår.

Villkoren ska omprövas när det finns anledning till det.

10 §  En ansökan om permission eller särskild permission ska göras hos den behöriga myndigheten i den mottagande staten.

11 §  Om den behöriga myndigheten i den mottagande staten bedömer att en ansökan om permission eller särskild permission kan beviljas, ska Kriminalvården pröva om det finns förutsättningar att bevilja permission eller särskild permission.

12 §  Bestämmelserna i 10 kap. 1 och 2 §§ fängelselagen (2010:610) ska gälla vid Kriminalvårdens prövning enligt 11 §.

13 §  Om Kriminalvården har fattat ett sådant beslut om särskilda villkor för långtidsdömda som avses i 1 kap. 7 § fängelselagen (2010:610), får ett beslut enligt 11 § inte vara oförenligt med de villkoren.

14 §  Kriminalvården ansvarar för att en intagen som är föremål för tillfällig verkställighet utomlands kan skicka och ta emot försändelser. Bestämmelserna i 7 kap. 6-9 §§ fängelselagen (2010:610) ska gälla för sådana försändelser.

15 §  En intagen som är föremål för tillfällig verkställighet utomlands får ta emot och inneha de personliga tillhörigheter som Kriminalvården beslutar. Bestämmelserna i 5 kap. 2-4 §§ fängelselagen (2010:610) ska gälla för sådana tillhörigheter.

När den intagne ska svara för kostnader enligt 5 kap. 3 § fängelselagen får beloppet inte överstiga kostnaden för att sända tillhörigheterna från en kriminalvårdsanstalt i Sverige.

16 §  Kriminalvården ansvarar för administrationen av en intagens medel under den tillfälliga verkställigheten utomlands.

17 §  Kriminalvården ska, för permissions- och frigivningsändamål, hålla inne en tiondel av den ersättning som betalas ut till en intagen för sysselsättning under den tillfälliga verkställigheten utomlands. Kriminalvården får i särskilda fall medge att den ersättning som hålls inne används för annat ändamål. Ersättning som hålls inne ska betalas ut till den intagne senast i samband med att han eller hon inte längre ska vara berövad friheten.

18 §  Om en intagen uppsåtligen har skadat egendom som tillhör eller har upplåtits till Kriminalvården, får Kriminalvården av den ersättning som betalats ut till den intagne för sysselsättning under den tillfälliga verkställigheten utomlands ta ut ett belopp som motsvarar kostnaderna för att ersätta eller på annat sätt återställa egendomen.

19 §  Ersättning som betalas ut till en intagen för sysselsättning under den tillfälliga verkställigheten utomlands får inte utmätas.

20 §  Om en intagen har rätt att träffa sin försvarare enligt 21 kap. 9 § rättegångsbalken ska Kriminalvården bevilja försvararen tillstånd till besök i en kriminalvårdsanstalt utomlands.

Kriminalvården får bevilja en advokat, ett annat rättsligt ombud eller en icke-statlig organisation som tillhandahåller juridiska tjänster tillstånd till besök i en kriminalvårdsanstalt utomlands.

Om den intagne, en advokat, ett annat rättsligt ombud eller en icke-statlig organisation som tillhandahåller juridiska tjänster begär det, får Kriminalvården bevilja tillstånd till kontakt med den intagne genom ljudöverföring eller ljud- och bildöverföring.

21 §  Bestämmelserna i 11 kap. fängelselagen (2010:610) ska gälla vid tillfällig verkställighet utomlands.

Om Kriminalvården har fattat ett sådant beslut om särskilda villkor för långtidsdömda som avses i 1 kap. 7 § fängelselagen, får ett beslut om frigivningsförberedande åtgärder enligt första stycket inte meddelas i strid med de villkoren.

22 §  En tillfällig verkställighet utomlands ska upphöra senast vid den tidpunkt som anges i beslutet om framställning enligt 3 §. Sådan verkställighet upphör när den intagne lämnar den mottagande staten.

23 §  Kriminalvården ska besluta att en tillfällig verkställighet utomlands ska upphöra genast, om

• 1. något av kriterierna för när en framställning inte får göras enligt 6 § eller 7 § första stycket är uppfyllt,
• 2. myndigheten bedömer att det finns förutsättningar att bevilja permission eller särskild permission enligt 11 §,
• 3. den behöriga myndigheten i den mottagande staten har lämnat tillstånd till tillfällig vistelse utanför anstalt på begäran av en svensk domstol eller annan myndighet,
• 4. det inte längre finns ett verkställbart fängelsestraff, eller
• 5. den mottagande staten bedömer att den intagne utgör en allvarlig säkerhetsrisk.

Ett sådant beslut ska även fattas om en tillfällig verkställighet utomlands skulle

• 1. vara oförenlig med grundläggande principer för rättsordningen i Sverige, eller
• 2. strida mot Sveriges internationella förpliktelser.

Kriminalvårdens beslut enligt första eller andra stycket gäller omedelbart, om inte något annat beslutas.

24 §  Kriminalvården får även i andra fall än de som avses i 23 § besluta att en tillfällig verkställighet utomlands ska upphöra tidigare än vad som anges i beslutet om framställning enligt 3 §.

Kriminalvårdens beslut enligt första stycket gäller omedelbart, om inte något annat beslutas.

En intagen får begära att Kriminalvården fattar beslut enligt första stycket.

25 §  Om den tillfälliga verkställigheten utomlands avbryts ska den tid under vilken avbrottet varat inte räknas som verkställd tid.

Frågor om avbrott i verkställigheten med anledning av att en intagen avvikit ska prövas utan dröjsmål när verkställigheten återupptas. Innan ett beslut om avbrott i verkställigheten på denna grund meddelas ska förhör hållas med den intagne.

26 §  Kriminalvårdens beslut enligt denna lag får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

27 §  Ett överklagande enligt 26 § ska göras till den förvaltningsrätt inom vars domkrets den anstalt eller det häkte är beläget där den klagande var inskriven när det första beslutet i ett ärende enligt denna lag fattades.

Om den klagande var föremål för tillfällig verkställighet utomlands när det första beslutet i ärendet fattades, ska ett överklagande göras till den förvaltningsrätt inom vars domkrets den anstalt eller det häkte är beläget där den klagande senast var inskriven i Sverige.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

28 §  Ett beslut får inte överklagas enligt 26 § innan beslutet har omprövats av Kriminalvården. En sådan omprövning får begäras av den beslutet angår om det har gått honom eller henne emot. Ett överklagande av ett beslut som inte har omprövats ska anses vara en begäran om omprövning.

Vid omprövning enligt första stycket får beslutet inte ändras till den klagandes nackdel.

29 §  En begäran om omprövning ska vara skriftlig och ha kommit in till Kriminalvården inom tre veckor från den dag då den klagande fick del av beslutet. I begäran om omprövning ska den klagande ange vilket beslut som avses och vilken ändring i beslutet som han eller hon begär.

Kriminalvården prövar om skrivelsen med begäran om omprövning har kommit in i rätt tid. Om skrivelsen har kommit in för sent ska den avvisas, om inte förseningen beror på att myndigheten lämnat den klagande felaktig underrättelse om hur man begär omprövning.

30 §  Svenska statens ansvar enligt 3 kap. 2 § skadeståndslagen (1972:207) för skada som orsakas genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning vid tillfällig verkställighet utomlands ska enbart gälla i den utsträckning som skadan inte ersätts av den mottagande staten. Detsamma gäller svenska statens ansvar för skada på grund av en sådan överträdelse som avses i 3 kap. 4 § skadeståndslagen.